Nu har jag suttit och tittat på det blinkande strecket ett bra tag och det har skrikit åt mig att börja skriva. Nåt tar emot, samtidigt som jag är på blogghumör. Jag är sjuk så jag har sovit hela dagen typ så jag är ganksa pigg nu. Absolut inte i kroppen för den febervärker och inte i huvudet för det är tungt och grötigt men i ögonen, dom vill inte vara stängda. Jag hatar att vara sjuk. Jag känner mig alltid så liten, ynklig och totalt ensam. Dock har idag varit en bra dag ändå. Jag satt vid Kalmarhems hemsida redan vid 17.30 och väntade och väntade på att klockan skulle bli 18.00 och att studentlägenheterna då skulle släppas. Jag hade t.o.m en filk med klockan.nu uppe så jag verkligen skulle vara säker på hur mycket klockan var. Prick kl. 18.00 uppdaterade jag sidan och såg då en studentlägenhet på samma gata som Veronica. Den intresseanmälde jag med en gång. Jag vet ju hur dom ser ut och jag trivs i det området, nära till alla vänner och hyfsat nära till Maxi och stan. En stund senare upptäckte jag också att jag hade fått ett mejl om att jag hade blivit erbjuden den! UNDERBART! Så den 1 december flyttar jag in i huset bredvid Veronica. Detta har gjort att jag självklart var tvungen att ringa alla mina Kalmarhjärtan och berätta nyheten. Även P har äntligen kommit hem och blev självklart också uppdaterad så alla dessa samtal har ändå gjort att jag inte har känt mig så ensam. Igår pratade jag i telefon i 15 TIMMAR (och 10 min)! Nytt rekord! Är nog inte bra att inte prata med sin bästa kompis på 2,5 veckor. 
Det har hänt mycket sen mitt senaste inlägg som vanligt. Jag fyllde år och firade det på lördegen med lite jobb och sen blev det middag med mina älsklingshjärtan Veronica, Sandra, Yohana och såklart Emelie.
Mina älsklingar
Dom lagade jättegod mat ( och jag vräkte i mig Veronicas vitlökssmör med risk för att inte få hångla 
) och sen blev det också jättegod efterrätt. Det viktigaste var ju så klart att det var lila hjärtan på och ett lila glittrigt ljus. 
Och choklad så klart. Dom vet vad jag tycker om iaf. 
Presenterna var också helt klockrena! Jag älskar verkligen mina underbara vänner. En lila spikmatta, en pratande dildo och ett presentkort så jag kan gå och få massage. UNDERBARA UNDERBARASTE! Dom verkar älska mig lika mycket som jag älskar dom.
Mycket vin blev det och en del shots samtidigt som vi spelade ett spel där man ibland kunde bli förvånad men samtidigt insåg att man känner sina vänner väldigt bra. Dessutom var det riktigt roligt och man skrattade mycket. Tiden gick fort så vi åkte iväg till Niklas födelsedagsfest. Där blev det lite tårta och en massa dans. Jag minns de viktiga bitarna under kvällen men vissa är dock lite suddiga… Roligt var det dock! Upp dagen efter och iväg till jobbet. Det gick väldigt bra, var inte alls så bakis utan mer trött, tog mig dock hem till J efter jobbet och åt räkor och tittade lite halvt på valet. Jag skulle, som så många andra, skriva en halv uppsats om valet men orkar inte. Jag nöjer mig med att säga att min åsikt är att det är upprörande att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. PUNKT. I övrigt var det en helmysig kväll och jag var stolt för hur länge jag ändå lyckades hålla mig vaken även fast jag kan erkänna att jag ibland kanske lite nickade till under filmen. Upp tidigt för att åka till Växjö och plugga men det slutade med att jag “powernapade” några timmar på Sandras soffa sen pratade jag med Jenny som tydligen skulle ta tåget till gbg så då valde jag att ta hennes tåg så jag fick sällskap. Jag cyklade ner till stationen i regn för att jag nu äntligen skulle ta med mig min cykel hem. Jag hade hört av mig till SJ kundtjänst om hur jag skulle gå tillväga och fick då svaret att jag skulle ta regionaltågen och betala 70kr på tåget. Även på hemsidan står det samma sak. När jag sen i måndags kom till stationen genomblöt så fick ajg inte ta med cykeln. Då helt plötsligt skulle jag ta öresundstågen eller förbeställa för att ta med den på regionaltågen. Hur mycket jag än bad så fick jag inte ta med den. De var dock hyfsat tillmötesgående och kunde tänka sig att ringa nästa tåg (som skulle vara ett öresundståg) så att min biljett skulle vara giltig då också. Jag ställde ändå cykeln på stationen och tog regionaltåget. Dels skulle jag ju faktiskt träffa Jenny på tåget och dels så var jag redan blöt och ville hem och byta kläder, värma mig och hade inte alls lust att vänta en timme till i Kalmar. Så cykeln fick tyvärr stå kvar några dagar till. Dock hade jag tidigare på dagen fått ett SMS av Maxi om en tid i torsdags. Ett sms. Hightech. Maxi avancerar. Fick även ett för några dagar sen med inloggningsuppgifter till en tjänst på internet där man kan tala om vilka dagar man kan jobba och se lediga tider m.m. Härligt!
Det var trevligt att träffa Jenny och tågresan gick jättefort. Till slut var jag också hemma och kröp ner i sängen för uppvärmning. Det tog många timmar och jag börjar nu förstå varför jag är sjuk… Det tog lång tid innan det bröt ut bara…
Det blev inte mycket pluggat så i tisdags struntade jag i att gå till tentan. Gör den nästa gång istället. Jag fick ett paket av pappa med posten. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Puder, Mascara och Läppglans. Riktigt bra grejer också och i rätt färger. Jag blev riktigt chockad men såklart också jätteglad!
I torsdags var det jobb igen och jag saknar verkligen att jobba när jag inte gör det så ofta. Jag hoppas verkligen att det blir mer när jag flyttar till Kalmar. Jag älskar att jobba, älskar mitt jobb och blir lycklig av att jobba. Efter jobbet mötte J upp mig och vi stack och köpte Thaimat och åkte sen hem och såg på Idol, pratade och hade allmänt mysigt. Det var riktigt jobbigt att gå upp i fredags och Sandra fick t.o.m pusha mig till att gå till Kalmarhem. Jag var tvungen att gå dit för att se hur möjligheterna såg ut. Det såg till en början inte bra ut men till slut lyckades jag iaf få lov att söka studentlägenheter trots att jag har studieort Växjö eftersom jag ska vara så mycket i Kalmar med praktik och valbara kurser och så, och det gav ju som ni alla nu vet också utdelning! Den här gången skulle jag ge mig på ett nytt försök med att få med cykeln hem. Dock blev jag kvar på Kalmarhem lite för länge så jag fick stressa som en tok till pressbyrån för att ta ut pengar och köpa cola och sen in på stationen för att köpa en biljett. Självklart skulle det strula jättemycket så när jag till slut fått min biljett och just kommit fram till cykeln som jag parkerat vid pressbyrån ropar dom ut att man skall ta plats för avgång. Jag SPRANG till tåget med cykeln och precis när jag kommit in slog dörrarna till. Tåget var så klart proppfullt också så jag kände mig väldigt mycket i vägen med min cykel men som vanligt ordnade det till sig i Emmaboda då hälften av alla människor gick av. Emelie var ett riktigt bra stöd under tågresan med alla mina bostadsfunderingar trots att det bröts flera gånger pga dålig täckning. Framme i Växjö hade jag inte allför lång tid på mig att ta mig hem men tog ändå rundan förbi Ica och hämtade ut mitt paket med skoooor. Underbara fina skor men lite för höga kanske. Det är bara för fötterna att anpassa sig. Dom kommer att plågas tills dom lär sig att dom inte kommer undan. Precis när jag kommit hem och hunnit ta av mig jackan och sätta på musik kommer Lojs. Hon hjälper mig fixa iordning det sista och jag sätter mig ner några minuter för att samla energi efter all stress och ingen mat. NOLL energi kan jag lova. Mickan och Lojs skulle bjuda på mat och när dom började att tillaga den hoppade jag in i duschen. Det blev riktigt riktigt gott. Efter maten började drinkarna flöda. När Sandra och Ingemar hade gått vilse klart så ringde dom och hittade till slut fram. Det blev en kväll med rätt mycket tjejsnack (Sorry Ingemar) och när Mikaela tyvärr gick hem pga huvudvärk så skjutsade Ingemar oss strax efter ner till stan och jag och Louise gick på Grace och dansade. Mina fötter började värka och lite mer än en timme senare var vi trötta på 18åringarna som visserligen inte ansåg mig lika gammal som jag själv gjorde men jag kände mig sjukt gammal. Nog för att jag kanske har börjat gilla lammkött men nån måtta får det vara. Så vi åkte hem för att efterfesta med Jessica och hennes kompisar istället. Det blev en lugn efterfest med arga lappar-skratt och självklart kyckling i pita. Självfallet kan jag ju inte låta bli att fyllesmsa heller. Men jag saknade ju…
Mina hjärtan!
I lördags var det bakisdag. Mickan och Lojs kom hem till mig och vi åt pizza och såg på Idol som vi missat kvällen innan. Kvällen var lite jobbigare. Alldeles för mycket tankar för att det skulle vara bra för mig. Jag vet att det är därför jag är som jag är. Jag borde inte. Jag vill inte. Jag vill inget hellre. Man kan ju inte låta bli. Blir störd. Undrar om alla är såna eller om det är för att jag är förstörd?
Det höll i sig igår tills jag kom på att Pejam nu var hemma och blev glad. 15 timmar senare la jag mig lite lättare. Är skönt att ha en sån killkompis som man kan prata med allt om och få en att se saker ur andra perspektiv. En vän som han borde alla ha.
Jag hatar att erkänna det men jag saknar. Jag vet inte om det är för att jag ligger sjuk och känner mig ensam och hade velat haft honom här för att jag har mått bra de gånger jag har varit med honom, om det är för att jag har suttit och lyssnat på myslistan hela tiden jag har bloggat, om det är att jag känner att han har blivit mer dissig nu och jag reagerar på det eller om det helt enkelt är att han har gjort bra intryck på mig, i vilket fall så har jag svårt att få honom ur tankarna.
