Jag har dödat min prins :’(

Jag har faktiskt haft en vecka där jag har haft fullt upp och därmed inte haft tid att blogga. Jag bestämde mig för att bli duktig på det igen men det går inget vidare. Jag har ett liv helt enkelt. Förra helgen hade jag myskväll med mig själv på fredagen och bäddade ner mig i soffan med godis efter jobbet. På lördagen var det jobb hela dagen och sen när jag kommit hem hann jag bara äta och göra mig iordning för att sen åka hem till Madde och ta nån drink. Jag visste att det inte var nån bra idé eftersom jag inte var helt frisk än och för att jag skulle jobba dagen efter men jag tog det relativt lugnt. Vi hade iaf mycket trevligt och jag sparade tid genom att fyllekäka en matlåda hemma. Mycket gott faktiskt. Upp till jobbet och jag var inte bakis så min relativt lugna kväll funkade bra. Nog för att jag var mer trött än vanligt men det kan man ju vara efter en dålig natts sömn också. Det var roligt att jobba och när jag skulle hem stannade jag till i info och pratade med Emelie en stund. Sen bar det av hem och jag diskade och packade. Packade och packade. När Emelie till slut kom hem sa hon att vi skulle ta resten morgonen efter så då störtade vi i säng och det var underbart skönt att sova.
 I måndags gick vi upp ganska tidigt och jag packade klart (2 sopsäckar med kläder, 1 med skor och övrigt och 1 väska med prylar) och sen packade vi in allt i bilen och tog oss till Ikea. Där strosade vi runt och jag råkade så klart handla lite för mycket. Menmen, jag köpte bara viktiga saker enligt mig. Det blev ramar och nytt täcke och kudde, en stekgryta, en blomma och en sån där insats med lådor som man kan sätta in i garderoben. Jag vet inte hur blomman kommer att må, eller ens hur den mår just nu men den var väldigt fin när jag köpte den iaf. Bilen blev som förstått ännu mer packad och när vi sen kom till Växjö så var hissen upptagen. Tydligen så skulle min partygranne flytta så nu blir det lugnt på våningen igen (inga som åker skateboard klockan 4-5 varje tisdag i korridoren) om nu ingen annan partypojk flyttar in. Skulle dock vara skoj om man bara lärde känna människan först. Skulle kunna ha grymma korridorsfester då. Till slut fick vi iaf upp allt i lägenheten och Emelie åkte hem. Det såg (ser) ut som tredje världskriget men jag fick iaf upp alla kläder efter MYCKET om o men. Har fått möblera om i hela garderoben men nu ska det nog funka tror jag. Tog mig bara 7 timmar att sortera alla kläder… Shit, hur mycket har man egentligen? Är dock stolt över att jag fick iordning på alla kläder, dock är det ännu mycket kvar som fortfarande ligger och stökar ner men det hann jag faktiskt inte ta hand om. Jag somnade helt underbart i min säng med mitt nya täcke o min kudde. Kanske lite för bra för jag skulle upp i tid och plugga i tisdags men kom inte upp förrän lunch. Sen pluggade jag hela dagen på utredningsuppgiften som jag sköt upp från i våras då jag satsade på jobbet istället tills jag var tvungen att ta mig till tåget för att åka till Kalmar igen. Jag fick plugga det sista på tåget (jag älskar min nya bebis) och när jag kom fram mötte Sandra upp mig och vi åkte till Yohana, Josse och Cissi som satt och drack lite vin i nån park. Jag fick 10 nya myggbett och sen åkte vi hem och sov. I onsdags var det dags för jobb och i torsdags också. I torsdags efter jobbet hade Ingemar lagat thaimat som var jättegod och stod klar när jag kom hem från jobbet. Har glömt hur bra det kan vara med killar ibland Fredagen bestod också av jobb och när jag slutade snabbade jag mig ner till stan och mötte upp några andra från jobbet för att ta några öl. Det blev en riktigt trevlig kväll och ölen flödade. Synd bara att alla typ skulle jobba dagen efter och därmed gick hem ganska tidigt. Det var bara Pagels jag kunde dra med mig vidare till O’learys och där skakade vi rumpan resten av kvällen och hade skoj. Vid 2 var vi tvungna att gå till Pagels buss och kön på Corner var lång (och jag ville inte ha nån annan fyllemat) så jag letade upp en taxi hem. Jag hade ingen aning om adressen men jag hittade iaf hem till Sandra så jag kom rätt till slut. Hem och däcka i soffan (då jag redan kände mig bakis innan jag ens somnat) och sen upp i lördags och dra mig iväg till pizzerian för en fet pizza och massa cola. Jag mådde riktigt jäkla illa men det blev bättre av pizzan (och främst colan kan jag nog säga) så när jag skulle iväg till jobbet mådde jag hur bra som helst. Sen var det ju bara hem o snacka lite i telefonen och sen soooova. Trodde jag ja. Jag sov skitbra halva natten och sen drömde jag en dröm som inte kunde vara mer jobbig. Fy f-n rent ut sagt. Det var bara att försöka somna om och inse att drömmen bara skulle fortsätta varje gång jag somnade om. Jag förstår inte, ibland vill man verkligen fortsätta en underbar dröm när man somnar om men det är sällan man gör det, och sen när man drömmer en dröm man verkligen inte vill fortsätta drömma så gör man det. Hur ironiskt är det inte? Till slut gav jag iaf upp och gick upp. Tog mig iväg till jobbet och precis utanför ringer kassaledaren och undrar vart jag är. Då skulle jag tydligen ha börjat 11 och inte 11.30 som jag fått för mig. Är helt säker på att det stod så på mitt schema men tydligen inte. Jag måste ha sett fel på dag också för inte jobbade jag till kvart i 8 heller. Jag slutade redan halv. Så det kan gå om man är vimsig. Fick en ny tid igen imorgon så det blev inget Växjö för mig som planerat. Jag har t.o.m redan köpt biljett men jaja, jag lär tjäna mer än vad jag förlorar iaf. Börjar dock sakna mitt hem lite. Har hemlängtan t.o.m. Jag tycker verkligen om att bo  i Kalmar och jag sover jättebra på Sandras soffa men ens eget hem är ju något särskilt och jag har varit ifrån det så länge nu så nu börjar verkligen saknaden. Jag har köpt 2 nya blommor idag igen. Jättefina lila är dom och kommer passa skitbra i mitt fönster, får bara se hur länge dom lever, jag är ju inte direkt känd för att ha gröna fingrar.

När jag kom hem från jobbet hade Yo lagat middag. Så gott! Tycker om att ha en vän som är kock. Jag vet iaf vad jag önskar mig av henne i födelsedagspresent, en bok hon har skrivit med recept Efter maten tog vi en runda med Dixie. Då hände det! Min framtid är krossad! Bokstavligt talat t.o.m. Han hoppade fram ur tomma intet och under min sko som just skulle landa på marken. Splash! och så var han mos. En groda. Min prins?  

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in

I förrgår mådde jag riktigt jävla piss. Vaknade med feber och värk i HELA kroppen. Gick upp och tog 2 alvedon och märkte att det bara fanns 2 kvar. Jag hade med mig nästan en hel burk till Kalmar och den är slut??! Jag vet inte hur vi har mått i sommar egentligen. Jag har varit sjuk en gång tidigare minns jag men utöver det har jag nog inte tagit många alvedon. Vem av mina vänner är tablettmissbrukare? Jaja, det är tydligen sånt som går åt. Ville iaf inte ta mer än två alvedon då eftersom jag kände att jag behövde dom mer igår morse då jag skulle till jobbet så jag låg i soffan typ hela dagen och bara försökte vila. En hel del Paradise Hotel-avsnitt blev det. Min förra sommarsysselsättning visste jag inte att jag kunde sysselsätta mig med i sommar också. Har helt missat att dom har visat en säsong till men nu har jag en hel att ta ifatt med en gång. UNDERBART! Jag vet, det är inte många som gillar den såpan men jag tycker det är roligt att se massa intriger. Skulle nog tycka det var skitkul att vara med t.o.m. Om det inte sändes på tv då. Skulle inte vilja göra bort mig inför hela norden. Men tänk dig, massa snygga killar och gratis fester! Dessutom på gott o ont ska man spela ett spel. Visst jag skulle nog bli sjukt sårad av vissa, jag litar för mycket på folk och är för lättsårad men lite kul skulle det också vara.
Senare på kvällen tog jag mig dock hem till Sandra och Ingemar och blev bjuden på tacos. Så underbart när jag inte orkade laga mat själv och kände mig så ensam och ynklig som man gör när man är sjuk. Ingemar gav mig iaf en värktablett och sen såg vi på film. Den var faktiskt bra. Sen var min energi slut så då följde dom mig hem när de gick ut och gick med Dixie. Vi genade genom 4H-gården och det blev riktigt äventyrligt. Först stötte vi på en grävling som var minst lika stor som en älg och sen fastnade vi i kvicksand! Inte nog med det så kom en hel mygginvasion och gav mig ett myggbett på tinningen. Riktigt jobbigt att klia sig är kan jag säga, känns så otroligt underligt. Promenaden hem som fysiskt tog all min ork gav nog mig mer psykisk ork av det friska vädret så när jag kom hem bestämde jag mig för att cykla till Shell och kolla om dom sålde mediciner, annars skulle jag köpa massa apelsinjuice så min kropp får en c-vitamin-chock och blir frisk igen. Till min stora glädje sålde Shell alvedon, dock var nässprayet slut, men jag köpte juice också. Jag vet inte om det var Ingemars mirakelmedicin, all vila eller all c-vitamin jag fick i mig men igår vaknade jag upp hyfsat okej ändå. Näsan var täppt och det hade skapats lite sömnproblem p.g.a. detta men febern var borta iaf. Det gjorde att det var riktigt roligt att jobba och ibland känner jag mig så lycklig på jobbet. Underbara arbetskamrater, underbara kunder o underbar stämning. Efter jobbet ringde jag mamma en stund sen kom Sandra och Ingemar och tog mig till stan. Där mötte vi upp Yohana och Ida och massa fler folk och åt mat. Jag köpte grillbuffé och det var riktigt gott men jag blev chockad över hur små bitarna var. Laxbiten var lika stor som mitt lillfinger, tur att det var buffé. Vågade dock inte gå 10 gånger fram o tillbaka så jag blev inte så prooppmätt som man ska vara när man har ätit buffé men jag fick en mysig kväll i gott sällskap iaf. Resten av kvällen spenderades i telefon. Somnade runt 6 och sov sen hela dagen till jag gick upp för att gå till jobbet. Var verkligen på riktigt dåligt humör när jag vaknade. Ingen aning om varför men det gick iaf över på jobbet tack o lov. Vissa mår sämre när dom går till jobbet, jag mår alltid bättre när jag är där.

När jag tagit slut
När jag inte orkar mer
När rädslan tar vid
Rädslan förstår mig mer
Då kan jag inte se
Då kan jag inte röra dig

Damn it

Tusan också! Jag gjorde ett misstag på jobbet idag. Det kom en kille och köpte öl av mig och jag missade att ta leg. Självklart var detta också en kontrollant. Tusan! Jag brukar ändå vara duktig på det men ansåg verkligen att han såg äldre ut. Tyckte t.o.m att han var söt och hade lätt raggat på honom på krogen. Han var över 18 men eftersom vi ska ta leg på alla under 30 så blev det ju fel iaf.  Dock blir jag lite rädd. Småkillar har aldrig varit nåt för mig men dom verkar bli sötare o sötare oxh se äldre o äldre ut. Tror jag ska börja ta leg på krogen också så man inte råkar sig på att ragga på nån småpojk.

Annars var det riktigt roligt att jobba igen. 4 dagars ledighet känns som en evighet. Jag vill ha mer tider bara. Just nu känns det som att jag är ledig hur mycket som helst. Jobbar i helgen dock så det ser jag faktiskt fram emot efter en underbar festhelg förra helgen.

Igår var en riktig slappdag med pizza i ryggläge på soffan, iaf fram till på kvällen då jag gav mig ut på äventyr i skogen igen. En mysig kväll blev det till slut.

Idag var jag duktig och gick upp tidigt och tvättade också så nu kanske jag inte behöver tvätta det första jag gör när jag kommer till Växjö igen. Känns konstigt att jag om en vecka sitter hemma i Växjö. Det är verkligen med blandade känslor. Dock ska jag bara vara där 2 dagar innan jag återvänder till Kalmar för att jobba några dagar till. Lär bli en del flängande fram o tillbaka under hösten, hoppas mina vänner orkar med det.

Jag sitter här o nyser o nyser. Har gjort det hela kvällen på jobbet också. Känns inte alls bra inför kunderna men vad ska man göra? Halsen börjar klia också så en förkylning är nog på gång. Dock ska jag övervinna den imorgon med mycket sömn, alvedon o c-vitamin!

Jag har hittat mina nycklar också! Helt UNDERBART med snälla grannar. Jag hade tydligen glömt dom i dörren och då hade hon tagit hand om dom och lagt dom i tidningsfacket! Så glad jag blev när jag stötte ihop med henne i hissen och hon sa det! En sten har lättat från mina axlar!

Drink like a fish

Som vanligt finns det så mycket att skriva att jag inte vet vart jag ska börja. Det mest centrala i mitt liv har varit jobbet. Har jobbat en hel del men ändå inte lika mycket som jag jobbat på Coop. Skulle gärna jobba mer så länge jag mår bra. Har haft lite problem med magen, på väg till magkatarr kan jag tänka mig när jag efterforskat lite på nätet. Jobbigt har det varit men det är iaf bättre nu.

Självklart har jag haft en del skoj också (även fast jag tycker att jobbat är riktigt kul det också). Pappa var ju här och vi spelade lite minigolf, fikade och slappade lite framför tv:n.
 Vid lönen gick så klart jag och Emelie och shoppade. Därefter shoppade jag också en stund med Sandra. Jag vet inte hur jag ska få med mig alla kläder hem när jag flyttar hem igen sen. 
 Fikade med Sara och Therese en dag också och då tittade vi också på kläder men allt jag då köpte var en klocka. Jättefin faktiskt.

 En mysig kväll med vin, ost och kex, jordgubbar och underbart trevligt sällskap kommer också vara ett minne jag kommer ta med mig från sommaren. Hade gärna haft flera såna kvällar men jag (och vissa andra omständigheter) sabbade nog det rätt bra. Väldigt synd då jag för första gången på 2 år kände potential till nåt stort, men å andra sidan vet jag nu att det iaf finns H-potential där ute. Jag visste inte om jag skulle kämpa eller inte först men sen insåg jag att jag är värd att bli kämpad för.

Jag och Mikaela diskuterade en sak härom dagen. Vad har man egentligen för uppfattning om killar när man är beredd på att bli illa behandlad och blir förvånad om de faktiskt behandlar en bra? Är det bara så att det är lättare att tänka negativt för att man då inte blir ledsen eller är det faktiskt så att det är killar själva som har skapat det tankesättet hos mig? T.ex. så blir jag inte förvånad om någon inte tar mitt nummer, dock blir jag förvånad om personen gör det och faktiskt hör av sig. Jag blir inte förvånad över att det är fredagkväll (natt) när han väl gör det men framför allt skulle jag definitivt heller inte bli förvånad om någon faktiskt inte hör av sig över huvudtaget. Samtidigt kan jag inte förstå poängen med att ta ett nummer och sen inte höra av sig? Ville man inte det från början hade man ju inte behövt ta numret. Är det för att vara ”snäll” eller för att man ”bör” ta numret killar som inte hör av sig gör det? Eller är dom helt enkelt bara för fega för att höra av sig igen? Jag tror att killar är enkla så. Vill dom ta ett nummer så gör dom det och vill dom höra av sig så gör dom det. Det är iaf vad jag får höra av många av mina vänner när jag analyserar för mycket. Det är även ofta jag får höra av mina kompisar att jag borde ha gett mitt nummer också, men det gör jag aldrig (iaf väldigt sällan). Jag vill ju att dom ska vilja ha det och därför får dom fråga om det. Annars känns det som att det är ännu större risk att dom faktiskt inte hör av sig. Tydligen finns det killar som ångrar att dom inte tog ett nummer också. Hur som helst är killar enkla fast komplicerande, förvirrande och förvånande. Är det meningen att man ska kunna förstå vad dom vill om dom inte ens själva kan det?

Louise kom hit i torsdags och vi åt på restuarang där jag var tvungen att klaga på maten för att den smakade jätteilla. Tänk att jag gjorde det! Jag har nog mer mod än vad jag själv tror. Dock fick jag annan mat så vi sedan mätta kunde se lite på Rix FM-festivalen. I fredags blev det shopping och sedan middag med Emelie och Veronica innan vi begav oss hem till Sandra där vi förfestade innan vi slutligen hamnade på Harrys. Där dansade vi och hade jättekul ända tills hemvägen då snedfyllan slog till igen. Det värsta var dock att jag märkte att jag tappat nycklarna när vi kom hem… Jag hoppas verkligen att dom kommer till rätta snart, vet inte vad jag ska ta mig till annars.
 Det har varit många roliga fester i sommar. Jag har dock (utöver att ha tappat nycklarna) stukat foten, gått vilse i Borgholm, haft sönder kameran och haft en o annan snefylla med fjortisgråt. Jag har faktiskt träffat K några gånger. Slutligen slutade han fjanta och vi kunde umgås gemensamt med våra vänner. Anledningen var väl inte den bästa och han kan ju hantera det mycket bättre. Att ignorera mig vet jag inte om det hjälper i det avseendet, det förvärrar nog bara. Att t.o.m ignorera Louise, det var fan droppen. Hon har inte gjort ett skit så han har ingen anledning att behandla henne så. Fjant! Dock så är hans flickvän iaf väldigt trevlig. Tur att nån kan vara det.

Jag festade en kväll med Maxi-folk också och det var riktigt kul. Hoppas på att vi hinner med någon mer kväll.
 Jag har varit ledig från jobbet i 4 dagar nu. Eller Emelie har väl hjälpt till och fixat mig ledig och det har varit skönt så jag fick tillbringa mer tid med Louise och kunna gå på Strand igår. Men det konstiga är att jag nu saknar jobbet. 4 dagars ledigt och jag längtar tillbaka. Är det nåt fel på mig eller får man lov att älska att jobba?